Jordstrålningens inverkan på människan

Från slutet av 1500-talet finns det skriftliga källor som visar på att jordstrålning var ett känt begrepp hos forskare. Den tyske forkaren Gerhard Od hade begrepp om detta i samband med hans forskningar om magnetismen, men kunde inte få fram ett mätinstrument för naturfenomenet, liknande kompassen för magnetismen. Men fenomenet var känt bland de personer som arbetade med vatten- och metallsökning. I slutet på 1700-talet sker en akademisk uppstramning i synen på forskningsresultat. Magnetismen kunde då lokaliseras med hjälp av kostuerade instrument, men reaktioner på jordstrålningen var bundna till mänskliga reaktioner och därför inte bevisbart med ett från människan oberoende instrument. Detta resulterade i att jordstrålningen föll i glömska eller uppmättes i det fördolda av "slagrute-gubbar".

Det som överlevde längst var sökandet efter vatten med slagruta eller klocka. Tron var att en grenklyka från träslaget pil hade sådana egenskaper, att den vred sig, uppåt elelr nedåt, om man höll den uppspänd mellan händerna och rörde sig över en vattenådra. Klockan skulle hållas hängande i sin länk över fingrarna och när den kom över vattenådran började klockan pendla eller rotera. Det är ett känt faktum att brunngrävarna mycket ofta tog hjälp av en slagrutegubbe för att få hjälp till att leta fram en bra plats som kunde ge rikligt med vatten till en moderat arbetsinsats.

Under perioden 1920-1950 lyckades två forskare Ernst Hartmann och Manfred Curry var för sig finna var sitt energinät med olika nätstorlekar och olika frekvenser. Detta blev den egentliga upptakten till den moderna forskningen som kom igång på 1980-talet i Sverige. Arne Groth lyckades att räkna fram frekvenserna för Hartmann- och Curryenergierna och inte bara dessa utan ett helt system innehållande 224 energityper. Garhard Holm har lyckats att koppla samman vissa av dessa energier till växtriket, Karl Edelstam lyckades finna känselkroppar hos fåglarna och senaste även hos människan som reagerar för en del av jordstrålningens olika frekvenser. Frekvensomfånget är stort, från 0,0008 Hz till 554340 Hz, men det område som människan mest känner av är i registret 0,4170 Hz till 10128 Hz. Att människan reagerar på dessa typer av strålning har man kunnat belägga genom att mäta strålningen, med hjälp av pendel eller pekare, på platser där personer som blivit sjuka har vistats under lång tid. Dessa kan ha varit sängplatser, soffgrupper eller arbetsplatser. Den sjukdom som oftast uppträder i det här sammanhanget är olika former av cancer, men också neurologiska sjukdomar är vanliga.

Sökande efter sjukdomar

Hur skall man då gå tillväga för att upptäcka sjukdomar, vilka är orsakade av jordstrålning? Förr hade våra kloka gummor och gubbar ett enkelt knep. Man mätte helt enkelt storleken på auran för olika organ i kroppen. Var organets aura onormalt stor, eller liten, var risken stor att organet var påverkat av en sjukdomsbild. För att förstå arbetssättet måste vi ha ett begrepp om vad en aura är.

Omkring en kropp bildas ett antal energifält med olika styrkor. Människokroppen har minst sju sådana. Men varje organ i kroppen har också en aura, vilken omger organet som en ballong, ca 10-20 cm större än organet. När en sjukdom påverkar organet växer eller förminskas dess aura. Vid tillväxt kan auran bli 10-15 ggr större än organet. En känslig person kan då leta upp den sjuka aurans yttergräns och därmed göra en observation att här finns det ett fel. På det sättet kunde våra förfäder grovt diagnostisera sina patienter och en klok gumma eller gubbe träffade förvånansvärt ofta rätt.

Genom att producera och sända energier till en sjuk aura kan vi idag påverka sjukdomstillståndet och i bästa fall bota patienten. Resultatet är i mycket hög grad beroende på om det finns ett förtroende mellan patient och energigivaren.